BullPer

Vid en lunch denna veckan så pratade vi om saker som blivit stulna pga en väninna som blivit av med sin cykel. Då berättade någon att de fått sina gympadojjor stulna på ett badhus.
De hade fått fötter så att säga.
Uselt men ändå jävligt fyndigt och fånigt.

På begäran kommer nu en uppdatering gällande mina fötter.

Vänster: Har som bilderna nedan visar vrickats ordentligt och skiftat färg men nu typ 3 veckor senare är den uppe på en förmåga av bedömt 91% av full kapacitet. Det vill säga lite ökad smärta vid extremlägena.

Höger: När vänsterfoten nästan återgått till det normala så pajar självklart höger. En vrickning vid hög fart på bandyplanet resulterade i en mindre svullnad samt ett större blåmärke på vänster underarm. Dock inget värt att dokumentera. Jag spekulerar i att den ohyggligt höga farten jag hade i ögonblicket gjorde att jag inte lade så stor tyngd på ankel som jag gjorde i föregående fall. (Lägg märke till att det var fyra "Jag" i den senaste meningen och på frågan: Är du egocentrisk? svarar jag såklart ja.)

Jag överväger nu att kapa av fossingarna och ersätta dessa med träben. Det är aldrig fel att repetera sina svarvningskunskaper. Därför kommer även mitt framtida smeknamn att bli Pelle Piraten.
Det finns även en sång för just sånna här tillfällen. "Mina fötter" av Abalone Dots. Denna kan skickas via MSN på begäran.

Imorrn är det tenta så jag borde städa om det skulle bli tentafest i min lägenhet. Har pluggat från halv 10 till 17. En hel arbetsdag. G'natt.

Idag har jag fått en brev med handskriven adress. Det sker inte särskilt ofta. Senaste gången detta fenomen hände så var det en diktsamling som en vän skrivit som fanns i mitt postfack. Denna gången var ett kort på min systerson Wilgot. Tack så mycket för kortet och tacket, Camilla. Wilgot ser ut som en människa fast mindre.

Idag har vi haft redovisningar på diverse olika ögonsjukdomar. Jag och min kumpan hade fattat fel så vi trodde att de skulle vara tio minuter långa medan det i själva verket var 15 minuter som det var sagt. Vi hade förberett ungefär 7-8 minuter. Men som tur var så hann inte vi med det idag så vi har nästan fördubblat arbetet de senaste timmarna.

En liten intressant iakttagelse var att våran ständigt svärande föreläsare låtit några grupper komma undan med att endast redovisa för varandra för de tyckte det var obehagligt att prata inför folksamlingar. Då trodde jag att de var de blygaste, tysta tjejerna som hade gjort detta men så var icke fallet. Utan grupperna som haft denna förfrågan är de som titt som tät ställer frågor. Som läget är nu så ställer de jobbiga frågor till oss andra (och får oss att verka ointelligenta) medan dom inte själva redovisar inför hela klassen. Jag tycker att det finns en viss motsägning i detta beteende. Det anser fler än jag har jag märkt.

Idag har jag testat foten ordentligt. Vi (Jag och min fot) tog en lång promenad ut på svinö. Mp3:n var laddad med Sofia Karlsson, Tracy Chapman, Jens Lekman, Abalone Dots och lite irländsk folkmusik. För dom som inte känner till svinö så är det ön där ölandsbrons fäste finns. Hela ön (utom ölandsleden) är naturreservat så med andra ord är det oerhört fint. Hur som helst blev det en promenad på två timmar. Första gången jag kände lite smärta i foten var efter tre kvart och då fick jag stanna och ta ut stenen ur skon. Nästa gång det gjorde ont var efter ytterligare tre kvart så då gick jag hem. Jag tror att foten kan bli bra (tillräcklig för innebandy) efter en veckas vila till.

För övrigt vill jag tillägga att följande saker är underskattade:
- Vitlöksbaugetter
- Handla mellan 21-22 på Maxi. Knappt någon där.
- Stå barfota på en iskall balkong
- Fyllepingis