Vinterbitter

Snön är inte på riktigt
Den är inte alls lika bomullsmjuk som på TV
Den är hård, kall och oönskad
Vi borde ju gilla varandra, lika barn, leka bäst

Men isflaken rör sig lika sakta som molnen
Hårda som knytnäven knuten i fickan
De skaver mot bropelaren i ett hopplöst försök till revolution
Jag på bron hoppas att de lyckas

Kan vi inte släcka denna vintern
så att våren och sommarn kan passera
hösten och dess mörker får ta över
och min depression kan bli trendig igen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0